Wimbledon närmar sig med stormsteg, snart är det dags för första omgången och jag måste säga att jag är laddad till tänderna. Det snabba spelet på gräs faller precis i min smak och jag älskar när spelare försöker leta sig fram på nät.

Såg alldeles nyss en repris av finalen från 2001 mellan Ivanisevic och Rafter. Måste säga att den matchen väcker känslor i en som man inte trodde fanns. Ivanisevic nervositet i slutet är nästan sorglig att kolla på, det måste varit riktigt jobbigt för honom att serva för matchen i sista gamet och veta att man har förlorat 3 Wimledonfinaler förut. När han sedan slår två raka grova dubbelfel på sina två första matchbollar är det nästan hemskt att titta på. Jag är riktigt glad för kroaten skull att det slutade med seger och glädjetårarna som forsar ner från hans ögon efter matchen är oförglömliga.
En sådan match kommer nog aldrig upprepas, men skulle Murray komma till final och få möta kanske framförallt Federer så skulle det nog också varit något i en klass för sig. Publiken hade uppnått en extas som är svår att föreställa sig. Låt oss hoppas! (eller i allafall mig, hehe)